HansOlsson.net

HansOlsson.net

Det mörka tornet - Stephen King

FantasyPosted by Hans Olsson Sun, October 12, 2014 20:03:34
Jag har nu läst Stephen Kings fantasyserie, ”Det mörka tornet.”

Det är en märklig, men väldigt unik, upplevelse. Första boken, som heter ”Revolvermannen” börjar med meningen: ”Mannen i svart flydde genom öknen, och revolvermannen följde efter.” Det kan vara värt att notera den meningen. Vi får följa Roland, som jagar denna man i svart, som har ställt till förtret där han dragit fram. Mannen i svart besitter också kunskap om Det mörka tornet, som är Rolands slutmål. Världen har gått vidare och det finns en överhängande känsla av dystopisk hopplöshet i berättelsen. Roland är den sista revolvermannen, oerhört skicklig med sina revolvrar och han följer ”ka”, vilket är ett begrepp som också är värt att lägga på minnet. ”Ka är ett hjul som snurrar.”

Alldeles i början av första boken försökte jag förstå i vilken sorts värld jag befinner mig, och det är inte helt lätt. Det är avgjort inte vår egen värld, men här finns element som gör att man kan tro det. Detta gör att ”Revolvermannen” blir en säreget knepig läsupplevelse och när jag var klar med första delen undrade jag i mitt still sinne vad det var jag egentligen hade läst. Det gäller dock att ge det en chans, för i nästa del i serien, som heter ”De tre blir dragna”, klarnar mycket av det som var konstigt och bisarrt. Faktum är att ”De tre blir dragna” är min favoritdel i serien. Här finns riktigt häftiga scener med humstruositeter som ställer sina frågor, en Mortslagsbok och fantastiska beskrivningar av moderna alkemister och deras dekokter.

Roland samlar, på klassiskt fantasyvis, ihop en grupp människor som ska hjälpa honom att söka efter Det mörka tornet och sedan bär det iväg. Stephen King har en fantastisk berättarröst och förmågan att bygga upp en känsla av konstant obehag. Någonstans framför sällskapet lurar Blaine, han är en plåga, det är sanning, men vad eller vem är denne Blaine? Ibland blir det så mycket stämningsbygge att det blir utdraget, men på det hela taget tycker jag om berättelsen. I alla fall det mesta av den och främst de första tre delarna.

Stephen King skriver att detta är hans livsverk och jag har inga problem att förstå varför. Jag tror att det kan vara svårt att se, för det kräver en del jobb av läsaren att ta sig igenom de omfångsrika böckerna och tja, bitvis är det utdraget. Den här serien knyter nämligen ihop en hel del av det han har skrivit.

Han har burit med sig den här historien länge. Mycket länge. I förord och efterord får man pusselbitar av Kings eget liv, hur han har tänkt på sin berättelse och vilka svårigheter det har varit att skriva den. Min egen fantasyserie ”Elementstenarna” bar jag på i 9 år innan trilogin blev klar, så jag vågar påstå att jag förstår ungefär vad han pratar om, även om jag såklart inte har skrivit i samma omfattning som King. Och det är svårt att hitta luckor i ”Det mörka tornet” som beror på tiden som förflutit mellan då han skrev första boken och sista. Det ÄR imponerande, inget snack om saken. Men det blir också knepigt då en välbekant figur dyker upp som en karaktär i böckerna mot slutet av serien. Jag tror mig förstå varför (för att delvis förklara hur han tänker med sitt verk och vilket jobb det har varit att bära den), men det blir knepigt.

Med det sagt, fungerar det då för en läsare? Mja-mjo, är mitt svar. Min känsla är att han har skrivit den här serien mycket för sig själv, vilket gör att den bitvis är tung och svårtillgänglig. Samtidigt är den väldigt unik och det finns häftiga element i den. Shardik, Oy och Blaine för att nämna några. Jag är dock inte förtjust i att King är orättvis mot Roland. Men det är som jag ser det. Det här är inte Sagan om ringen. Kanske skulle jag lytt Kings uppmaning när den kommer, det får ni själva avgöra om ni kommer dit, men så fungerar det ju inte.

Serien är inte för alla, men jag tyckte ändå om den. Jag tror dock att man måste gilla King, och att man måste ha läst en hel del av honom innan man ger sig in i den här världens mysterier. Bland annat tänker "Mrs Todds genväg" i ”Den förskräckliga apan”. Jag tänker på ”Dimman” och ”Det”. På ”Maratonmarschen” och ”Pestens tid”.

Två böcker jag inte läst än är "Staden som försvann" och "Sömnlös", som jag vill läsa.

Läs den, framförallt om ni gillar Stephen King. Han är en fantastisk berättare, en av vår tids största.



  • Comments(0)//blog.hansolsson.net/#post83